[Dagbok] Bella Italia med Bella Resor

Bella Italia med Bella Resor – så vackert och så mysigt!

20 pigga danska seniorer har varit med Bella Resor till Sorrentohalvön som inkluderar utflykter till bland annat Amalfikusten och Pompeji. Claus, Bella Resors egna danska skribent, följde med. Här nedan följer en dagbok av det gruppen upplevde på en härlig resa till södra Italien under våren 2024.



Dag 1: Wow, vilken utsikt

En underbar solig dag i maj rullar en buss iväg tidigt på morgonen från Borup på Själland. Vid varje stopp på vägen mot flygplatsen kliver nya gäster från Bella Resor ombord, och på Kastrup flygplats möter vi flygplatsguiden Kenneth som hjälper till med incheckningen.

Här ansluter ytterligare fem gäster till gruppen, som redan sitter och pratar och har trevligt. Vi är på väg. Nästa stopp: Neapel i Bella Italia. Samtalen fortsätter på planet. Kanske är nya vänskaper redan på gång? Det får tiden utvisa.

I Neapel välkomnas vi av Bella Resors trevliga reseledare Helle. Hemifrån har vi fått veta att vi ska åka buss i cirka 1,5 timme till hotellet i Sant’Agata sui Due Golfi, utanför Sorrento stad. Därför påminns vi om att köpa en flaska vatten och passa på att gå på toaletten innan avfärd. Ja, vi tas verkligen om hand på alla sätt.

Vi ger oss ut på den cirka 60 km långa sträckan och skymtar den 1 281 meter höga Vesuvius längs vägen. Håll dig lugn medan vi är här, tack! Vi kommer senare att få uppleva vad du gjorde med Pompeji – det behöver inte hända igen.

Vägen slingrar sig fram med fantastiska vyer över Neapelbukten och branta stup ner mot havet. Efter 60 vackra kilometer, och efter att ha fått flera bra tips och intressanta fakta från vår reseledare Helle, når vi fram till Hotel Jaccarino. Flera av oss skyndar genast ut på terrassen. Alltså – den utsikten! Helt otrolig! Hotellet har varit i familjen Jaccarinos ägo i fyra generationer, och allt är så vackert och genuint italienskt – från citronträden och blommorna till kakelgolven och… ja, utsikten igen. 



Vi sitter och njuter på terrassen före informationsmötet, där vi serveras ett glas prosecco med juice. Därefter tar vi en kort promenad i den lilla staden Sant’Agata. Helle visar oss busstationen, butikerna, turistbyrån, stadens bästa konditori och bar, det mysiga kyrktorget och mycket mer. Vi får också veta var stigen ner till Sorrento stad börjar och hur man tar sig upp till det lokala klostret. Sedan är det upp till oss själva att välja vad vi gör efter humör.

Nu är det dags för middag. De tre rätterna serveras vid bordet, och redan på morgonen väljer man vad man vill äta från hotellets förutbestämda meny. Sedan är det bara att luta sig tillbaka och njuta. Vissa föredrar kanske stora bufféer, men för min del passar detta perfekt. Smaklig måltid!

Dagen avslutas med trevligt umgänge på hotellet. Det finns gott om platser att slå sig ner på – från baren till de mysiga salongerna. Vilken fantastisk dag. Vi säger godnatt. Men jag måste bara gå ut och ta en sista titt på utsikten igen – nu med Neapels ljus som glittrar i horisonten. Wow.



Dag 2: Sorrento stad – Sirenernas land och en blöt skribent

Idag ska vi på utflykt till Sorrento stad. Bussen avgår klockan 10 och alla sitter på plats i god tid. Himlen är grå och ett lätt dis ligger över Neapelbukten, men temperaturen är behaglig.

Sorrento betyder Sirenernas land. Enligt myten lockades sjömän av sirenernas sång, vilket fick deras skepp att krossas mot klipporna. Odysseus lät därför täppa till besättningens öron med vax så att de inte skulle höra något, medan han själv bands fast vid masten. Vi hör inga sirener – så antingen är de inte hemma, eller så kanske vi borde plocka fram några öronproppar.

Nåväl, tillbaka till verkligheten. Sorrento ligger på höga klippor som stupar rakt ner mot havet och hamnen. Det är som om någon brutalt och effektivt skurit av kusten – här slutar landet.

Helle tar oss med på en stadsvandring längs både breda gågator och smala gränder, och vi stannar vid en fantastisk utsiktspunkt. I den vackra katedralen ser vi en imponerande julkrubba med handgjorda figurer från Neapel. Därefter får vi tid på egen hand – antingen för att strosa vidare eller slå oss ner på ett café. Det är skönt att också uppleva staden i sin egen takt.

Att Sorrento är en magnet för kryssningsresenärer är ingen hemlighet – och det är lätt att förstå varför. Bland otaliga butiker med keramik, limoncello och citroner stora som pumpor finns också charmiga stråk, roliga butiker och vackra kyrkor. Dessutom går det att hitta lädervaror till bra priser.



Lunchen serveras på en trevlig restaurang: tre rätter med vin och vatten. Vi saknar ingenting. Efteråt får vi ännu ett par timmar på egen hand. Och det är här som er utsände skribent kanske inte fattar sitt bästa beslut – att gå hela vägen tillbaka till hotellet. För att hinna skriva dessa rader. Det är ju inte direkt semester, eller hur?

Kartappen visar bara 2,9 km. Men kartor är platta – det är inte verkligheten. Sant’Agata ligger på 390 meters höjd, och det innebär en ganska rejäl stigning. Dessutom vet jag att regnet är på väg.

Men nu är det gjort. Och jag lär väl torka så småningom. Jag kan berätta att rutten går både på vägar och steniga stigar, att utsikterna är fantastiska och att vägen är helt okej markerad. Min app (maps.me) visste hela tiden vart jag skulle. Jag gör därför gärna om promenaden – i torrt väder.

Middagen bjuder bland annat på utsökt havsabborre för dem som valt det. Sedan blir det tidigt i säng – för imorgon väntar en tidig morgon.



Dag 3: Från magiska kuster till läckra cocktails

Väckarklockan ringer klockan 06.00. Ute i korridoren hörs att några av deltagarna har ordnat sin egen väckningsservice. Knack, knack, knack.
”Är ni vakna?”
”Ja, ja – tack och god morgon!”

Alla ska med – och det ska vi också. Förutom de två som redan i förväg har meddelat att de har andra planer. Utflykterna är ju ett erbjudande, inte ett måste.

Under den goda frukosten kollar vi väderprognosen med viss belåtenhet, och sedan ger vi oss av. Molnen ligger täta, men det gör inget – vi vet att de kommer att lätta senare. Och det krävs faktiskt inte strålande solsken för att inse att kusten här är både dramatisk och vacker. Den ena spektakulära utsikten avlöser den andra.

Efter ungefär en halvtimme stannar vi vid en utsiktsplats med vy över Positano. Nästa stopp blir vid en keramikbutik där vi får möjlighet att ta något att dricka och gå på toaletten. Därefter fortsätter vi till Amalfi.

Vi är långt ifrån ensamma om att vilja besöka den lilla staden, men Helle håller ihop gruppen på ett föredömligt sätt. Vi tar en kort gemensam promenad, där det ordnats provsmakning av olika sorters choklad och limoncello längs vägen, innan vi får tid att utforska staden på egen hand.

Amalfi sjuder av liv och turister, men om man bara lämnar huvudgatan en stund kan man snabbt hitta lugnare kvarter med fascinerande trappgränder som slingrar sig både mellan och under de gamla husen. Stadens största sevärdhet är kyrkan Duomo di Sant’Andrea, som absolut är värd ett besök om man har några euro över.

Färden går vidare i minibussar, och gruppen delas i två eftersom vi ska ta oss upp till Ravello via smala, slingrande bergsvägar. Det gäller även alla andra – bilar, bussar, motorcyklar och skotrar. Vi är väldigt glada över att inte köra själva, utan att ha en skicklig chaufför som tar oss fram. Under tiden kan vi bara luta oss tillbaka och njuta av utsikten.

I Ravello väntar ännu en god lunch – sallad, pasta med aubergine och en kaka med citronkräm. När vi kommer ut igen har molnen blåst bort. Himlen är klarblå, bergen är frodigt gröna och de färgglada byggnaderna vid kyrktorget strålar. Nu är det verkligen som vykort.

Att vi besöker Ravello beror förstås på Villa Rufolo från 1200-talet. Utsikten härifrån, med de två tornen och den mäktiga pinjen, är själva sinnebilden av Amalfikusten. Och den är minst lika vacker i verkligheten som i broschyrer och på film. Solen står perfekt, och allt är precis så som vi drömt om.



På vägen tillbaka hade man kunnat passa på att ta en tupplur, men det känns nästan som slöseri att blunda. Vi färdas genom storslagna bergslandskap med vyer som avlöser varandra. Vi passerar Pompeji, men den upplevelsen sparar vi till senare. Vesuvius syns tydligt, så nära att det nästan känns som om vi kan röra vid den. Det gör vi dock inte – man vill ju inte väcka en sovande jätte.

Under resan bjuder Helle både på musik och skämt. Hon vet verkligen hur man skapar trivsel i gruppen.

Efter middagen väntar livemusik i baren. Bella Resors gäster sluter upp i stort antal och cocktailmenyn utforskas grundligt. Färgglada drinkar fyller borden medan vi nynnar med till både italienska och internationella klassiker. Ett fantastiskt avslut på en fantastisk dag – och en perfekt uppladdning inför morgondagens lediga dag.

God natt och sov gott.



Dag 4: Fri lek för alla

Dagen börjar i strålande solsken – och vi har en ledig dag framför oss. Några har varit inne på att boka hotellets utflykt till Capri, men avfärd klockan 07.30 på en ledig dag?! Nej tack.

Det är därför ganska glest vid frukosten när den öppnar klockan 07.00. Men några morgonpigga finns vi ändå. Jag och ett par andra tar hotellets shuttlebuss in till Sorrento stad för att hitta tågstationen och tåglinjen Circumvesuviana. De andra siktar på den antika staden Herculaneum, medan jag åker hela vägen till Neapel. Resan tar ungefär 1 timme och 10 minuter. Strax före avgång kliver en dragspelare på tåget, utrustad med rytmbox, och fyller vagnen med musik. Det är svårt att inte bli glad.

Jag strosar runt i Neapel. På Via San Gregorio Armeno sitter lokala hantverkare och snidar julkrubbor i trä – hela uppbyggda landskap med byggnader och mängder av små figurer. Mycket är anpassat för turister, men det går också att hitta genuina, aktiva verkstäder. Var beredd på trängsel i de smala gränderna.

Vid ett nunnekloster blir jag bjuden på gratis kaka och får en pratstund om klostret. Den stora katedralen intill är imponerande och rofylld. Samtidigt sjuder de trånga gatorna nere vid hamnen av liv. Piazza del Plebiscito, med det kungliga palatset och den stora basilikan, är en mäktig syn. Och just idag verkar det dessutom vara högsäsong för svensexor – så det är liv och rörelse överallt.

Kort sagt: Neapel är en fascinerande stad där man lätt skulle kunna tillbringa flera dagar. Här finns också katakomber och ett helt unikt nätverk av underjordiska tunnlar. Jag hann dock aldrig prova tunnelbanan eller bussarna – men de finns där.



På tåget tillbaka bjuder flera musiker på underhållning. Det jublas, applåderas och samlas in små bidrag när tamburinen skickas runt. Och det är välförtjänt – de är riktigt duktiga.

Tillbaka på hotellet lockar jacuzzin vid poolområdet. Och en Campari. Helt välförtjänt, om du frågar mig.

Snart går samtalen kring vad alla har gjort under sin lediga dag. Vi får höra om Herculaneum och se bilder på fantastiska målningar och mosaiker från antiken. Och Helle – trots att hon också är ledig – har tagit med några på en promenad till det lokala klostret. Det blev en stor succé. Vädret var så klart att de kunde se ända till Capri, och de hann också med ett trevligt stopp på Orlandos bar uppe i byn.

Så ska en ledig dag se ut.

Se fler idéer på aktiviteter under en ledig dag i Sorrento här:



Dag 5: Gnocchi och djupt förälskade i en lokalinvånare

Det är inte direkt maten vi har saknat på den här resan – och idag är inget undantag. Den här gången ska vi dessutom laga en del av den själva.

Klockan 10 åker bussen till Rosas gård, La Sorgento, strax utanför Sorrento. Här odlas olika citrusfrukter, vin och grönsaker. Redan vid entrén möts vi av gårdens djur, och det är nära att jag aldrig kommer vidare. En liten, väldigt kelig jerseykalv med de sötaste bruna ögonen vill bli klappad – och det blir den. Tyvärr får den inte plats i resväskan.

Vi får se den gamla olivpressen och höra om produktionen av den gyllene olivoljan, både förr och nu. Därefter visar Rosas moster Maria hur man gör mozzarella. Sedan är det vår tur att sätta igång.

Vi ska laga gnocchi. Och här gäller det att få uttalet rätt: njokki, inte “gnåtji”. Med den lektionen i italienska för nybörjare i bagaget sätter vi igång. Kokt potatis skalas och mosas, salt och olja tillsätts, och sedan arbetas mjöl in lite i taget. När degen inte längre klibbar formas den till längder som skärs i bitar och kokas. Alla går in för uppgiften med stor entusiasm – matlagning tillsammans gör verkligen något med gemenskapen.

Smaken då? Ja, lite som mjuka degknyten. Som tur är har Rosa och hennes familj förberett en riktigt god tomatsås. Vissa uppskattar gnocchin (minns ni – njokki?), medan andra kanske är ännu gladare över att det även serveras en härlig förrätt med korv, tomat och mozzarella – och att Rosas kusin Daniella har bakat en kaka. Till detta får vi gårdens eget unga rödvin, vilket ingen har något att invända mot.

Vi avslutar med limoncello och limoncellocrema, och sedan är det dags för… ja, ni gissar rätt: att gå upp och gosa med kalven en gång till innan bussen går. Kan man bli förälskad i en kalv?

Resten av dagen ägnas åt avkoppling – en stund i solstolen vid poolen, kanske en tur till ett café. Livet är inte så dumt… särskilt inte när man reser med Bella Resor till Sorrento!

OBS! Denna utflykt har Bella Resor justerat i innehållet till hösten 2026. Istället för gnocchi lagar vi nu tillsammans en klassisk italiensk pizza



Dag 6: Pompeji – från badhus till bordell

Vi ger oss av klockan 08.00 i strålande solsken. Dagens mål är Pompeji, cirka 30 kilometer bort. Där möts vi av vår dansktalande lokalguide Stine.

Den stora staden förstördes år 79 e.Kr. när Vesuvius fick ett våldsamt utbrott. Stenar och aska kastades högt upp i luften för att sedan regna ner över staden och begrava den 63 hektar stora bebyggelsen med sina 10 000–20 000 invånare. Avgjutningar av människor som fångades i askan gör starkt intryck – det känns nästan som att stå mitt i det fruktansvärda ögonblicket. Igår var det liv och rörelse. Idag är allt stilla.

Pompeji är dock långt ifrån tyst numera. Det är Italiens största arkeologiska sevärdhet, med omkring fyra miljoner besökare varje år. Så ja, vi fick stå i en del köer när vi skulle in i de stora villorna, badhusen och… bordellen! På gatorna fanns tydliga skyltar uthuggna i sten som visade vägen dit, och inuti vittnade målningar om vilka tjänster som erbjöds.

Vi tar in berättelserna om antikens liv medan Stine guidar oss, och vi hjälper varandra över de ojämna gatorna. En av deltagarna upptäcker först efter en stund att det inte är makens hand hon håller i – men det reds ut med ett leende. Bella Resors gäster vet hur man tar hand om varandra.



Hela tiden har vi Vesuvius i sikte – boven bakom Pompejis öde – där den ligger så grön och till synes oskyldig. En vacker syn i solskenet, men också en som väcker eftertanke.

Det skulle ta flera dagar att se allt, men vi får ändå en god inblick i Pompejis historia innan vi avslutar med lunch vid entrén. Sallad, pizza och kaka står på menyn. Sedan bär det av tillbaka till hotellet och poolen. På vägen underhåller Helle oss med musik och historier.



Dag 7: Vandringskängor, balkonghäng och tack för allt

Det är en ledig dag. De flesta har nog planerat att slå sig ner i en solstol vid poolen. Om planen håller behövs det knappast några större mängder solkräm.

Men låt oss vara ärliga – skulle det bli ett särskilt spännande resebrev om jag bara skrev: ”Dag 7: Jag tar det lugnt”? Knappast. Så snöra på dig vandringskängorna och följ med!

Ute vid kusten ligger Fiordo di Crapolla – en djup ravin som en gång användes som hamn av fiskare som drog upp sina båtar på stranden. Idag är det ett populärt mål för små utflyktsbåtar, men det går också utmärkt att vandra dit från Sant’Agata. Google Maps hittar enkelt vägen, och sedan är det bara att följa rutten – med hjälp av både kartan och några skyltar längs vägen.

Till en början går man längs små trappor och asfalterade vägar genom odlingslandskap, förbi villaträdgårdar, små gårdar och grönsaksland. Här odlas fikon, citroner, oliver, vin och allehanda grönsaker. Vänder du dig om ser du staden högt ovanför dig. Och låt mig avslöja direkt – det går ganska brant nedför. Vilket förstås också innebär en rejäl uppförsbacke på vägen tillbaka.

Jag hade kunnat göra det lättare för mig själv genom att inte släpa med både kamera och en ryggsäck fylld med powerbank, extra kläder, vatten för en mindre familj och mat för en veckas vandring. Men så fungerar jag – jag vill vara förberedd när jag ger mig ut lite längre från hotellet.

De små vägarna övergår snart i stigar genom skog med blommande växter. När man närmar sig kusten öppnar landskapet upp sig. Sluttningarna är täckta av blommande buskar och vårblommor. Nedanför klipporna lämnar små båtar vita stråk i det blå vattnet, och två rovfåglar cirklar ovanför mig – men verkar snabbt konstatera att jag inte är något byte. Får man ta det som en komplimang?

Härifrån börjar en lång stig ner i ravinen – som en utdragen stentrappa med totalt 700 trappsteg. Jag möter flera personer och frågar om de gått hela vägen ner. Med ett lite generat leende svarar de flesta nej.

Själv går jag ner ungefär 200 steg. Det räcker gott – utsikten är fantastisk redan där. Dessutom ska jag ju hinna tillbaka och skriva resebrev, och Helle har föreslagit att vi kanske ska äta lunch tillsammans. Så ja… de sista 500 trappstegen får vänta. De ska ju trots allt också tas upp igen.



Men vilken härlig tur! Det är dock en vandring som kräver att man tycker om att gå och är någorlunda van vid det.

Tillbaka vid hotellet bjuder min granne på en öl medan vi står på våra respektive balkonger – lite som i TV-serien Beck. Jag bjuder tillbaka med kakor. Till lunch droppar vi en efter en in på Orlandos bar.
”Men är du också här?!”
Till slut blir vi nio personer som äter tillsammans och pratar om hur snabbt veckan har gått.

Efter middag och en sista godnattsdrink packas de sista sakerna ner i resväskan. Imorgon bitti åker vi hem.

Tack för den här gången, Bella Resor – och tack till alla i gruppen.

Vill du själv uppleva södra Italien? – din resa hittar du här

OBS: Detta är Claus egna upplevelser från resan. Vi förbehåller oss rätten till ändringar i resans innehåll efter publicering.